Visste ni att min pappa jobbade med fönsterputsning? Nej, varför skulle ni veta det. Den enda källan som möjligen skulle kunna ha berättat detta för er är ju jag. Ja, och jag vet ju att jag aldrig nämnt något om fönsterputsning i samband med att jag nämnt pappa.

Av förklarliga skäl har det kommit att handla mycket om min kära far under senaste tiden. Fönsterputsning känns därför som ytterligare en aspekt av en speciell mans spännande liv. En aspekt som helt enkelt måste belysas, och som kommer att belysas idag. För att skriva följande text har jag gjort lite research. Mestadels har det handlat om att jag frågat mamma om hur tidslinjen sett ut. Jag fanns trots allt inte på den tid då detta började.

Pappa började arbeta med fönsterputsning år 1949. Det var då så lämpligt att hans egen pappa, min farfar som jag aldrig träffat, hade en firma som arbetade med just det. På den tiden var det inte vanligt att det fanns företag för såna ”lyxtjänster” som pappa själv sa. Han var bara 16 år när fönsterputsning blev hans arbete. Han hoppade av skolan och hjälpte farfar. När farfar sedan dog så var det dags för pappa att ta över. Han var då bara 22 år gammal. Tänk att få ett sådant ansvar redan då? Ja, även om han då hade arbetat med fönsterputsning under mer än ett halvt decennium.

Vi spolar fram i tiden. Låt oss kanske spola fram till det att jag kommer in i bilden. Jag föds 1964 och förändrar allt i mina föräldrars liv. De var förhållandevis gamla för att bli föräldrar på den tiden och de trodde nog aldrig att de skulle få barn. Jag var inte planerad men jag är glad att jag blev till. Fönsterputsning var ständigt närvarande när jag var liten. Det var vår enda försörjning eftersom mamma inte arbetade. Pappa arbetade mycket och långa dagar, men jag minns att jag kände en oerhört stolthet för honom. Det var minsann inte alla pappor som arbetade med något så häftigt som fönsterputsning. Jag tyckte i alla fall att det var väldigt häftigt på den tiden. Pappan till min kompis Krister arbetade som polis. Detta skröt han mycket om men jag kunde inte bry mig mindre. Jag var så oerhört stolt över min pappa och vad han arbetade med.

Det kommer att finnas mer att säga om min pappa, mästaren på fönsterputsning i stan, men det hinns inte nu. Jag ber att få återkomma nästa vecka för att fortsätta. Till dess: Skriv i kommentarsfältet vad ni vill höra om fönsterputsning. Jag kanske kan lära er något!