Vi kan väl egentligen bara dyka in i ämnet. De flesta vet ju ändå vad det ska komma att handla om idag. Ni som inte på förhand vetat har säkerligen dragit era egna slutsatser av titeln på inlägget. Kort och gott; Jag kommer att tala om hur det kom sig att jag flyttade till Stockholm och började jobba med fasadrenovering.

Det börjar närma sig 20 år sedan. Jag var en oerhört annorlunda människa på den tiden. Ja, alltså annorlunda i jämförelse med hur jag är idag, menar jag. Det var inte direkt så att jag hade fasadrenovering i blodet och Stockholm funderade jag sällan – eller kanske till och med aldrig – på. Sedan skedde livet och jag gjorde mitt val. Sen dess har det varit fasadrenovering i Stockholm för mig och jag är väldigt nöjd med mitt beslut.

Man kan säga att det började redan året innan ja flyttade upp. Jag hade då mött en person som jag fattat tycke för. Denna person bodde i huvudstaden och efter vår sommarflört var det rimligt att säga att jag var knäckt. Vi höll kontakten men eftersom ingen av oss hade pengar och det var långa avstånd vi snackade om så kunde vi inte riktigt ses. Ja, och sen låg plötsligt stjärnorna i rätt linje.

På en fest med gamla bekanta – en så kallad hemvändarfest – så överhörde jag ett samtal mellan två personer. En av dem sa att han arbetade med fasadrenovering i Stockholm. Personen nämnde också att det var en bransch som blomstrade. Då spetsade jag öronen, minst sagt. Tydligen var många byggnader i Stockholm i stort behov av fasadrenovering. Många hade slitits ut med åren och behövde renoveras, grundligt.

Ledigt rörde jag mig från min kontext på festen och över till de två andra personerna. ”Jaha, jag hörde något om fasadrenovering i Stockholm” avbröt jag. De båda personerna tittade på mig och renoveraren upprepade sedan: ”Fasadrenovering i Stockholm ja. Där har du en jävla bransch kan jag meddela”.

Ärligt talat var jag mindre intresserad av branschen vid det där laget. Ja, eller för den delen vad han tyckte om branschen. Jag ville bara få en anledning att flytta ner och om det innebar fasadrenovering i Stockholm eller sock-virkning. Det spelade ingen större roll. Jag skulle tvunget dit, så skulle det bara behöva bli.

Min bekante erbjöd mig i stort sett jobb där och då. Jag trodde inte på det förrän det skulle ske men sagt och gjort: 2 månader senare stod jag där på centralen. Jag hade kommit till Stockholm för att arbeta med fasadrenovering. Tyvärr hade personen jag hörts med därifrån träffat något annat, vilket innebar att min känsla av att vara knäckt fortsatte. Men jag repade mig och såg sakteliga Stockholm som min stad och fasadrenovering som min bransch.

En solskenshistoria, när allt kommer omkring!